Skriv för livet

Skrivglädjen som väcktes som barn

Jag tänker ofta på hur allting började. Hur en skrivarkurs på Malmö Högskola blev startpunkten på något nytt och hur tankarna kring läs-och skrivundervisning i min egen klass ställdes på ända när jag en dag insåg att jag undervisade tvärt emot min egen övertygelse. Tankar som födde Skriv för livet och blev startskottet på ett läs- och skrivprojekt i Hjärup med ASL i fokus.

När jag var liten och gick i skolan så älskade jag att skriva. Jag fyllde skrivhäften med långa berättelser om fantasifigurer och spännande äventyr, böcker som nu ligger och samlar damm på vår vind.

Som vuxen fortsatte jag att skriva, men mest i arbetet och inte så mycket privat. Veckobreven som författats i snart 20 år blev ett sätt att underhålla formuleringsförmågan och få utlopp för den inneboende skrivarlusten.

Bloggen som forum

Så en dag stötte jag på bloggen, först som läsare och sedan som skribent. Jag blev inspirerad av andras skrivförmåga och startade jag en kulturblogg med en god vän. Kanske hade vi inte så många läsare, men vi uppmuntrade varandra och gillade bloggen som forum för att dela med oss av tankar, upplevelser och idéer.

När behovet av Skriv för livet uppkom var det för att jag behövde formulera tankarna kring min egen undervisning för mig själv. Bloggandet kom istället att handla om skolutveckling och tankar kring läs- och skrivutveckling. Bloggandet som visade sig bli ett fantastiskt forum för att kunna möta andras tankar och reaktioner.

Numera bloggar jag regelbundet tillsammans med barnen i min klass. I Språkverkstaden publiceras visserligen än så länge de flesta inläggen av mig, men de handlar om elevernas texter, arbeten och alster. Föräldrar och elever är duktiga på att gå in och kommentera och så gott som dagligen tittar vi in på sidan för att se vad som hänt. Vi brevväxlar också med vår parallellklass via bloggen.

Det meningsfulla skrivandet

Att skriva sig till läsning och förmedla till andra vad vi gör via bloggen har gjort att skrivandet blivit meningsfullt och att vi verkligen skriver för att bli lästa av andra. Alla kring barnen kommunicerar i skrift, såväl vuxna som kamrater. Kommentarerna på bloggen har gjort föräldrarna delaktiga i skrivprocessen och bloggandet har blivit en naturlig del i vårt arbete med att skriva sig till läsning.

Språkinlärning tränas genom språkanvändande i meningsfulla sammanhang dagligen. Vi befinner oss i språket när vi arbetar med språket, eftersom vi pratar om skiljetecken, stavning och formulering i naturliga sammanhang där eleverna själva efterfrågar det.

Texterna blir fylliga och strukturerade och eleverna får tillsammans sätta ord på sina tankar och formulera sina budskap. Som pedagog är jag där och stöttar, vägleder och uppmuntrar. Jag som älskar språket, som vill göra skrivandet meningsfullt, har hittat min metod. Ett sätt som får både mig och mina elever att växa. Jag tror att ASL är vägen in i ett livslångt skrivande, ett sätt att lära sig SKRIVA FÖR LIVET.

Möte med likasinnade

Igår hade vi tre pedagoger från Kalmar på studiebesök hos oss. Anna Blohm, Emma Falk och Linda Nilsson hade läst om vårt arbete med ASL här på bloggen och när Erica Lövgren föreläste i Lund i veckan passade tjejerna på att besöka oss en dag i Hjärup.

Våra kollegor från Kalmar.

Det var ett inspirerande möte där vi fick tillfälle att utbyta tankar och idéer kring vårt arbete med ASL. Precis som vi avslutar de snart sin första termin med datorn som skrivverktyg. Även om våra elevgrupper och förutsättningar sett olika ut under hösten har vi alla upplevt vårt nya arbetssätt som stimulerande och utvecklande.

Den stora förändringen är hur vi arbetar med språket idag jämfört med tidigare. För oss har arbetssättet inneburit att skolämnena knutits samman på ett naturligare sätt, eftersom texterna vi skrivit, både enskilt och tillsammans, varit grunden i vår svenskundervisning, men också basen i vår undervisning i NO och SO. Läsinlärningen har länkats fast i skrivinlärningen när eleverna skrivit med talsyntes på datorn. Tillsammans har de ljudat sig fram till hur ord stavas och på så vis befäst alla bokstäver och lärt sig att koppla rätt ljud till rätt bokstav. Läsningen har utvecklats genom att de fått läsa igenom sina texter, bearbeta dem och visa upp dem. Många gånger har jag, Anja och våra kollegor i Kalmar förundrats över samtalen eleverna för framför datorn. De handlar om meningsbyggnad och stavning sprungna ur elevernas egna tankar om textskrivande.

Att skriva sig till läsning är språkskapande och utvecklande. Det uppmuntrar till samarbete och bidrar till att pedagoger gläntar lite extra på sina klassrumsdörrar. Den utvecklingen gillar vi.

Pedagoger som inspirerar

Jag skulle vilja tipsa om en inspirerande blogg som drivs av två kollegor på Stanstorpsskolan i Staffanstorp. På bloggen Solskensberättelser skriver Anna Duncansson och Katharina Olofsson om arbetet i sin klass. Där får vi lära känna barnen och pedagogerna och bjuds dessutom på massor av inspirerande tips.

Språkverkstaden

Under förra veckan tog jag paus i bloggandet här på Skriv för livet för att hinna färdigställa klassens egen blogg Språkverkstaden. Där ska både elever och pedagoger få publicera texter och bloggen är tänkt att bli vårt fönster ut mot världen.

Språkskapandet pågår för fullt i vårt klassrum och vi har hittat ett bra system för vårt datorskrivande och arbete i svenska. Under två pass skapar vi ordlistor på aktuell bokstav. Hälften av skrivparen inleder med att skriva, andra hälften tecknar.  Vi har ett timglas som markerar när ett pass är slut. Vi har märkt att 20 minuter är lagom per omgång. Ett äggur som funkar bra finner du här.

Eleverna har blivit vana vid att arbeta två och två framför datorn och pratar naturligt om att vi lär oss läsa med hjälp av datorn. Ordlistorna blir jättefina och eleverna är stolta över sina alster.

Till skillnad från vanliga ASL-klasser har vi viss bokstavsträning varje vecka, även om den inte alls tar så stor plats som i traditionell undervisning. Jag har känt att det funnits ett behov hos många elever att kunna skriva för hand. Spontant har eleverna skapat och skrivit fantastiska småböcker. Där skriver de sida upp och sida ned med både versaler och gemener. Stolta läser de upp sina alster för klassen. Det finns barn som inte är mogna för bokstavsträning i traditionell mening. Till dem skapar vi extra finmotorisk träning med penna. Dessutom har vi infört ritskola efter att jag upplevt hur positivt min son tyckte att det var i hans klass där man också jobbar med ASL. Erica Lövgrens teckningsbok är hett efterlyst i facebookgruppen Skriva sig till läsning och jag hoppas den blir lättare att få tag i. Efterfrågan är nämligen stor.

Vi har fått fin rutin på våra läsläxor och hittat bra former för textbearbetning både med dem som kommit lite längre i sin läsning och de som precis hittat rätt bland bokstäverna. Genom att vara tre pedagoger vid läxförhörstillfället hinner vi i lugn och ro läsa med varje barn.

Under ett pass i veckan har Pernilla språklek och bokstavsträning som är tänkt att stärka de elever som fortfarande är lite osäkra på bokstäverna.

Eftersom vi kopplar vårt Alfonstema till barnens eget liv skriver eleverna dessutom på datorn för att berätta om sig själva och sina familjer. Det blir intressanta diskussioner om meningsbyggande och stavning och det är härligt att föra dessa språkdiskussioner med barnen redan i ettan. Diskussionerna och frågorna uppstår spontant allt eftersom eleverna stöter på problem eller får funderingar. På så vis utvecklas språket från den plats eleverna befinner sig på och de har ett fint stöd i varandra. Jag börjar förstå varför ASL blivit så uppmärksammat.

Bloggstart

Tack Marie!

Jag håller precis som Marie på att starta upp ASL i en årskurs 1. Vi har än så länge börjat med att spökskriva och att skriva dikteringar tillsammans.

En upptäckt jag gjorde vid vår första diktering med talsyntes var att se till att hitta en som pratar svenska. Då jag först hittade en som pratade engelska och läste upp allt vi skrivit med engelsk brytning blev det inte som jag tänkt. Barnen förstod inte alls vad datorn läste upp. Andra gången gick det bättre och barnens förtjusning över att höra datorn läsa det vi skrivit var stor!

Andra tankar som barnen sagt nu i början av vårt arbete är:

-Vi kan vara författare!!

-Alla kan få läsa vad vi skriver i hela världen!

Det är verkligen härligt att se och höra deras glädje över att få skriva. Jag ser med spänning fram emot fortsättningen i vårt ASL arbete.

Nu är vi två

Det finns en styrka i samarbete. Det är inspirerande, roligt och utvecklande. Därför tycker jag det är dags att bjuda in min kära samarbetspartner Anja till bloggen. Liksom jag deltar hon i projektet Skriv för livet och reflekterar över hur det är att arbeta med att skriva sig till läsning med elever i de tidiga skolåren.

Välkommen Anja!