Nationell nätverksträff på Stockholm Waterfront

Jag har inte varit så flitig med att uppdatera mig här på bloggen utan har istället följt upp vårt arbete på bloggen Språkverkstaden. Efter att ha varit i Stockholm i samband med Framtidens lärande och deltagit i nätverksträffen Att skriva sig till läsning publicerade jag ett inlägg både på Hjärups skolas hemsida och hos Digiteket i Staffanstorp. I mitt inlägg länkade jag till en del av föreläsarna. Ni som är intresserade att läsa mer kan klicka här.Arne och Erica, Marie Norgren CC

Anja, jag och Teachmeet Syd

Ett Teachmeet är en knytkonferens där pedagoger delar med sig av konkreta exempel på hur IKT används ute i klassrummen idag. Anja och jag kände oss manade att tala på vårens Teachmeet i Staffanstorp när den gick av stapeln den 14 mars. Resultatet av vår 7-minuterspresentation har ni här. Enjoy!

Att skapa text tillsammans

I grupp

Klassens gemensamma texter handlar för tillfället om en gosedjurskrokodil som heter Greta Grön. När ”någon” för en månad sedan hade lämnat ett ägg i vårt klassrum var förväntningarna stora. Två veckor senare var väntan över och ägget kläcktes. En grön liten krokodil uppenbarade sig. Vem var det? Varför hade den lämnats här och var kom den ifrån? Och framför allt – vad hette den? Barnen lämnade namnförslag och lotten föll på Greta Grön.

Det uppstod brevväxling mellan Greta och eleverna. Ganska snart uppmanade Greta barnen att skriva ned hennes historia. Det blev upptakten till Sagan om Greta Grön och fyra veckors fantiserande kring landet Seporia. Vårt gemensamma textskrivande har under tiden kombinerats med bildskapande och både på väggen i klassrummet och i barnens läxmappar finns fantasifulla teckningar över landet Seporia och Gretas öden och äventyr.

Landet Seporia
Landet Seporia

I skrivpar

Textskrivandet i skrivparen kretsar också kring det egna sagoberättandet, men där utgår barnen ifrån bilder med en tydlig handling. Trots att bilderna har ett bestämt händelseförlopp blir berättelserna barnen skriver ändå väldigt olika, eftersom den individuella tolkningen skapar utrymme för fantasin. Bilderboksskrivandet har skapat en särskild skrivglädje. Känslan av att hålla en egen bok i handen, med snygg layout och färgglad finish är något alldeles speciellt.

Vi gör egna böcker.
Vi gör egna böcker.
Barnens samtal framför datorerna är fantastiska. De fantiserar, bygger meningar, diskuterar stavning och löser problem kring layouten på egen hand. De är orädda och vågar testa nytt. Barnens entusiasm blir min drivkraft.

ASL i Malmö

Pedagog malmö, Copyright: Pedagog MalmöPå temabloggen Att skriva sig till läsningPedagog Malmö går det att hitta en intressant artikel kring ASL. Artikelförfattaren Charlotte Christofferson inleder ASL – språklekar och motorikövningar istället för bokstavsformande med följande ingress:

Vi är just nu inne i ett skifte när det handlar om läs- och skrivinlärning i skolan. Om 10 år kommer det vara helt främmande för oss hur vi fram till nu har tänkt att det ska gå till. Det tror Carola Rehn-Lindberg som träffade 60 pedagoger i Malmö som vill använda sig av skriv- och läsinlärningsstrategin ‘Att Skriva sig till Läsning’ på dator (ASL) när de tar emot nya barn inför höstterminen.

Läs artikeln! Den är full av goda tips och tankar kring ASL.

Skriv för livet

Skrivglädjen som väcktes som barn

Jag tänker ofta på hur allting började. Hur en skrivarkurs på Malmö Högskola blev startpunkten på något nytt och hur tankarna kring läs-och skrivundervisning i min egen klass ställdes på ända när jag en dag insåg att jag undervisade tvärt emot min egen övertygelse. Tankar som födde Skriv för livet och blev startskottet på ett läs- och skrivprojekt i Hjärup med ASL i fokus.

När jag var liten och gick i skolan så älskade jag att skriva. Jag fyllde skrivhäften med långa berättelser om fantasifigurer och spännande äventyr, böcker som nu ligger och samlar damm på vår vind.

Som vuxen fortsatte jag att skriva, men mest i arbetet och inte så mycket privat. Veckobreven som författats i snart 20 år blev ett sätt att underhålla formuleringsförmågan och få utlopp för den inneboende skrivarlusten.

Bloggen som forum

Så en dag stötte jag på bloggen, först som läsare och sedan som skribent. Jag blev inspirerad av andras skrivförmåga och startade jag en kulturblogg med en god vän. Kanske hade vi inte så många läsare, men vi uppmuntrade varandra och gillade bloggen som forum för att dela med oss av tankar, upplevelser och idéer.

När behovet av Skriv för livet uppkom var det för att jag behövde formulera tankarna kring min egen undervisning för mig själv. Bloggandet kom istället att handla om skolutveckling och tankar kring läs- och skrivutveckling. Bloggandet som visade sig bli ett fantastiskt forum för att kunna möta andras tankar och reaktioner.

Numera bloggar jag regelbundet tillsammans med barnen i min klass. I Språkverkstaden publiceras visserligen än så länge de flesta inläggen av mig, men de handlar om elevernas texter, arbeten och alster. Föräldrar och elever är duktiga på att gå in och kommentera och så gott som dagligen tittar vi in på sidan för att se vad som hänt. Vi brevväxlar också med vår parallellklass via bloggen.

Diary, Copyright: www.colourbox.com

Det meningsfulla skrivandet

Att skriva sig till läsning och förmedla till andra vad vi gör via bloggen har gjort att skrivandet blivit meningsfullt och att vi verkligen skriver för att bli lästa av andra. Alla kring barnen kommunicerar i skrift, såväl vuxna som kamrater. Kommentarerna på bloggen har gjort föräldrarna delaktiga i skrivprocessen och bloggandet har blivit en naturlig del i vårt arbete med att skriva sig till läsning.

Språkinlärning tränas genom språkanvändande i meningsfulla sammanhang dagligen. Vi befinner oss i språket när vi arbetar med språket, eftersom vi pratar om skiljetecken, stavning och formulering i naturliga sammanhang där eleverna själva efterfrågar det.

Texterna blir fylliga och strukturerade och eleverna får tillsammans sätta ord på sina tankar och formulera sina budskap. Som pedagog är jag där och stöttar, vägleder och uppmuntrar. Jag som älskar språket, som vill göra skrivandet meningsfullt, har hittat min metod. Ett sätt som får både mig och mina elever att växa. Jag tror att ASL är vägen in i ett livslångt skrivande, ett sätt att lära sig SKRIVA FÖR LIVET.

Möte med likasinnade

Igår hade vi tre pedagoger från Kalmar på studiebesök hos oss. Anna Blohm, Emma Falk och Linda Nilsson hade läst om vårt arbete med ASL här på bloggen och när Erica Lövgren föreläste i Lund i veckan passade tjejerna på att besöka oss en dag i Hjärup.

Våra kollegor från Kalmar.

Våra kollegor från Kalmar.

Det var ett inspirerande möte där vi fick tillfälle att utbyta tankar och idéer kring vårt arbete med ASL. Precis som vi avslutar de snart sin första termin med datorn som skrivverktyg. Även om våra elevgrupper och förutsättningar sett olika ut under hösten har vi alla upplevt vårt nya arbetssätt som stimulerande och utvecklande.

Den stora förändringen är hur vi arbetar med språket idag jämfört med tidigare. För oss har arbetssättet inneburit att skolämnena knutits samman på ett naturligare sätt, eftersom texterna vi skrivit, både enskilt och tillsammans, varit grunden i vår svenskundervisning, men också basen i vår undervisning i NO och SO. Läsinlärningen har länkats fast i skrivinlärningen när eleverna skrivit med talsyntes på datorn. Tillsammans har de ljudat sig fram till hur ord stavas och på så vis befäst alla bokstäver och lärt sig att koppla rätt ljud till rätt bokstav. Läsningen har utvecklats genom att de fått läsa igenom sina texter, bearbeta dem och visa upp dem. Många gånger har jag, Anja och våra kollegor i Kalmar förundrats över samtalen eleverna för framför datorn. De handlar om meningsbyggnad och stavning sprungna ur elevernas egna tankar om textskrivande.

Att skriva sig till läsning är språkskapande och utvecklande. Det uppmuntrar till samarbete och bidrar till att pedagoger gläntar lite extra på sina klassrumsdörrar. Den utvecklingen gillar vi.

Inspirerad

Jag var på en mycket inspirerande föreläsning med Erica Lövgren idag! Tack så mycket för det 🙂

Nu har vi snart jobbat en hel termin med vårt projekt och det är verkligen superroligt. Kan bara hålla med Erica när hon säger att samtalen mellan barnen när de skriver i skrivpar blir så bra. Redan nu hösten i ettan reflekterar barnen helt naturligt kring hur ord stavas och meningar byggs upp. De är vana vid att diskutera och det blir inga sura miner när någon kommenterar att något nog är felstavat. Då pratar de med varandra om hur det skulle kunna vara istället. Ibland kikar de över till något annat skrivpar och kollar med dem, så det blir lite rörelse och en hel del prat på dessa lektioner. Till sin hjälp har de ju förstås talsyntes och rättstavningen i Word.

Vi pratade om vad en meing är förra veckan och barnen hade så många bra tankar.

”En mening har lagom många ord som måste höra ihop, mellanrum, stor bokstav i början och punkt.”

Superkul att höra deras resonemang!